VARFÖR ÄR GRÖNA OCH BLÅA KANARIER SÅ IMPOPULÄRA  av      ULLA BRUUNELL

Överallt utom i Sverige är de gröna och blå fåglarna mycket populära. De odlas i stor skala, ställs ut på tävlingar och erhåller ofta priser i de övre klasserna. Här hemma är det nästan omöjligt att få folk att visa intresse för en grön eller blå fågel. Varför? De är pigga, livliga och lättodlade, och det blir ofta stora och vackra fåglar om man har rätt avelsmaterial. Eller kan det bero på att avelsmaterialet i Sverige är dåligt, på grund av att det inte blivit förnyat i den utsträckning som det borde? Nej det är nog inte hela sanningen. Talar man om en grön eller blå fågel så associerar man till färgerna hos en undulat, som t. ex. en vackert smaragdgrön eller en klart himmelsblå och då blir man kanske lite besviken när man ser en dito kanarie. Men titta lite närmare på en av dessa fåglar, då upptäcker man för det första hur vackert tecknade de ofta är och vilka skarpa kontraster det är mellan melaninet och lipokromet. Den gröna är ju dessutom speciellt vacker med tanke på dess likhet med den vilda kanariefågeln. Personligen tycker jag att det är något av en utmaning att prova på nya färger och även nya raser, för att se om man lyckas med de lika bra som med de mer vanliga och populära fåglarna. Jag har själv lyckats mycket bra, i år har jag fått 6 ungar på pinnen i en enda kull, visserligen med hjälp av en fosterfamilj, men det är ju inget ovanligt. Hur skall då en riktigt blå eller grön fågel se ut? Enl. expertisen är kravet för succé det bästa att använda sig av linjeavel och då alltid tänka på att endast ta vara på det absolut bästa. Tunna och korta avbrutna melaninteckningar på ryggen, minimalt med brunt på rygg och vid gumpen och absolut minimalt inslag av brunt på stjärtfjädrarna. God bottenfärg, så att de gröna inte är gula och de blå inte är vita på sidorna och ner mellan benen. Samtidigt skall de ha så mörka ben och näbb som möjligt. Även här gäller att en intensiv på en frostig ger det bästa resultatet. Att vi började med dessa färger var väl mest en slump men det är alltid spännande att prova nya vägar. Vi tycker att alla odlare borde kämpa för att kanariesporten borde bli stor i Sverige, mycket större än i dag och då menas inte bara röda, gula och i viss mån vita fåglar utan även andra färger som t. ex. ovan nämnda. Samt att även raskanarien fick ett rejält uppsving för eftersom vi känner till det, finns inte mycket mera än gloster och border här. Naturligtvis finns det ett fåtal av andra raser men de är oftast i minoritet. Sedan uppmanas alla odlare till att visa upp vad de har på våra utställningar. Nu när vi även får ställa ut fåglar i stam, så är det en extra utmaning att visa upp ett större antal fåglar, vilket borde göra att vi kan få folk intresserade av kanariesporten på ett nytt sätt och att vi då visar upp nya färger och udda sorter i den mån de finns i Sverige. Tänk vilken utmaning att odla upp fåglar som är ovanliga och så många att det är möjligt för en utställning i kollektion. Vår klubb har gjort ett enormt uppsving de senaste åren, men det är inget som hindrar att vi försöker bli ändå större. Kanariefågeln är väl trots allt den mest populära burfågeln, eller hur?